Skönt att komma hem

Det var ju lite som att gå in i väggen. Innan jag hunnit fatta att jag ens varit i Grekland stod jag på jobbet igen. Och lixom undrade om vi verkligen va där eller om ja bara drömde allt inatt? Jag vet fortfarande inte riktigt hur det egentligen ligger till..

Hur som helst, skit samma om ja varit lite snurrig nu, det va det ju värt i alla fall. För vilken lyckad resa det blev!

Alla säger hela tiden att ”borta bra men hemma bäst” och, ”jo men det ska bli skönt att komma hem” Är dom störda lr? Jag HATAR att komma hem. Jag blir alltid deprimerad när jag kommer hem. Att gå omkring i sina gamla vanliga gråa spår, regnet öser ner, handla på ICA, kolla på Beck på tv, somna på soffan o gå hem kl 02.00 för ”det är ju en dag imorgon också” Usch…som om det inte är trist nog, nu har det blivit höst också, så nu blir det bara mörkare o kallare för varje dag som går. I samma takt försvinner solbrännan.

Jag är patetisk egentligen..
Om två tre veckor kommer jag sitta ihopkrupen i soffan, ha någon typisk Kreta låt i öronen, glo på korten o sniffa in dom sista dropparna av sololjan som e kvar. Ja kommer blunda och verkligen VERKLIGEN försöka komma ihåg hur solen värmde hela kroppen, ända in i hjärtat.

Synd att Ulla-Bella sekreterare ska byta land nu, för det e ju trots allt ingen annan som vill höra på mitt tjat. Och jag tror jag är en sån som behöver tjata mycket om saker o ting innan jag riktigt kan släppa det..
Hur som helst,

Ulla-Bella, jag är så glad att vi hittade varandra till slut o att vi kom iväg.
Jag citerar från våran Fylle Dokumentär ”Once in a lifetime”



















(p.s. Jag ansvarar inte för alla pussmunnar, det är en sjukdom som går, den kallas "att göra en Johanna" och bryter oftast ut efter ett par drinkar. d.s.)