Lördag

Den här dagen har varit som balsam för själen.
Gick upp 10.00, tog en sväng i skogen med Elvis.
Han är skogstokig =)

Sen stan med Älskling, satt på en uteservering o läste tidningen o drack kaffe och te. Solen sken och det var bara allmänt skönt. Hade kunnat sitta där hela dagen. Men vi va bjudna på mat hos mormor. Och det är inte fel. Mormor is the shit.
Efter förrätt, mat, kaffe, fika och tårta var vi tvugna att springa av oss lite i trädgården. Det luktar himmelskt där. Grönaste gräset i världen och de finaste blommorna.





Mamma e inte den som bangar.



Kvällen ser ut att bli lugn. En utgång var planerad, men ingen var till slut riktigt på. Men jag klagar inte. Kanske ska ladda hem nån bra film?

Skönt att komma hem

Det var ju lite som att gå in i väggen. Innan jag hunnit fatta att jag ens varit i Grekland stod jag på jobbet igen. Och lixom undrade om vi verkligen va där eller om ja bara drömde allt inatt? Jag vet fortfarande inte riktigt hur det egentligen ligger till..

Hur som helst, skit samma om ja varit lite snurrig nu, det va det ju värt i alla fall. För vilken lyckad resa det blev!

Alla säger hela tiden att ”borta bra men hemma bäst” och, ”jo men det ska bli skönt att komma hem” Är dom störda lr? Jag HATAR att komma hem. Jag blir alltid deprimerad när jag kommer hem. Att gå omkring i sina gamla vanliga gråa spår, regnet öser ner, handla på ICA, kolla på Beck på tv, somna på soffan o gå hem kl 02.00 för ”det är ju en dag imorgon också” Usch…som om det inte är trist nog, nu har det blivit höst också, så nu blir det bara mörkare o kallare för varje dag som går. I samma takt försvinner solbrännan.

Jag är patetisk egentligen..
Om två tre veckor kommer jag sitta ihopkrupen i soffan, ha någon typisk Kreta låt i öronen, glo på korten o sniffa in dom sista dropparna av sololjan som e kvar. Ja kommer blunda och verkligen VERKLIGEN försöka komma ihåg hur solen värmde hela kroppen, ända in i hjärtat.

Synd att Ulla-Bella sekreterare ska byta land nu, för det e ju trots allt ingen annan som vill höra på mitt tjat. Och jag tror jag är en sån som behöver tjata mycket om saker o ting innan jag riktigt kan släppa det..
Hur som helst,

Ulla-Bella, jag är så glad att vi hittade varandra till slut o att vi kom iväg.
Jag citerar från våran Fylle Dokumentär ”Once in a lifetime”



















(p.s. Jag ansvarar inte för alla pussmunnar, det är en sjukdom som går, den kallas "att göra en Johanna" och bryter oftast ut efter ett par drinkar. d.s.)

Seg i starten

Undrar varför det alltid blir såhär när jag har mycke att göra..
Det slutar alltid med att jag hamnar i soffan o kollar på nåt riktigt ointressant på tv, lr klickar runt på datorn.

Det är hopplöst..
Borde, borde, måste...
prova kläderna till bröllopet imorn, bestämma vilka skor ja ska ha, städa i köket, börja packa inför Grekland, fixa en massa små saker typ måla naglarna o shiiiit, va ska man göra me håret imorn då.. Gäsp asså..
Mat måste jag ha me.. Åh, ja e hungrig.

Finns det något härligare än att packa till sen solsemester? Nä.. ja tror faktiskt inte det.
bikinisar - check!
kjolar, kortbyxor - check!
flippflopps - check!
solkräm - check

Lovely!

Nää.. om man skulle ta tag i det här nu då..
Nu..nu.. snart.

Del 2

Första dagen på Saras semester del två =)
Känns skönt. Tråkigt väder bara. Skulle gå ut me Elvis en sväng nyss,
men han vägrade. Han hatar nog regnet mer än jag.
Min kille det. Nu ligger han här o sover.


Ska väll sätta igång o röjja lite bland kläderna i sovrummet.
Vi drar iväg till Öland ett par dagar med familjen. Ska bli skönt.
Hoppas vädret ändrar sig. När vi va där för tre veckor sen va det sol hela veckan.
Så här ska det se ut när man åker över ölandsbron. Öland när det är som bäst.





Skulle det inte bli någon sol så kanske jag överlever i alla fall.
För på söndag är det jag som packar väskan med solkräm o bikini.
Jag ska till Grekland!

Fortsätta simma

Bertättar lätt för icke familjenära andra vad som hänt med min älskade. Upptäcker att det går ganska bra, lite blöt i ögat, men inget som rinner.
Sen kommer någon mer nära, som hade en sorts egen relation till honom. Då bara kommer det. På en gång kommer det.

Hela helgen sov jag bara, sov och sov. Hade något slags utbrott i lördags. Och drömmarna blir bara skummare o skummare. Elvis har dött, vi hade en till Elvis, han dog med, Vapsen har dött minst 10 gånger och i natt va det jag. Jag hade någon sorts tumör i huvudet o skulle avlivas imorgon klockan två. Ja va så arg, för jag ville inte det. Jag mådde ju inte ens dåligt. Bortsett från att jag höll på att kräkas upp min egen tunga. Pappa tröstade mig o sa att han kanske hade hittat en duktig kirurg som kunde tänka sig att försöka ta bort den. Det värsta med det hela va inte att jag skulle dö, utan att jag inte hade fått bestämma det själv. Nej, "Sara ska avlivas i morgon klockan två, punkt slut."

Min älskade svarta prins, jag kommer sakna dej i all oändlighet.
Det är som jag läste i den där boken.
-Hjärtat vet, men hjärnan vill inte förstå.

Älskade Vapsen

Min bästa av dom bästa.
Min bästis, min bror, mitt ta mej fan allt.
Nu finns han inte mer.
Och jag kan inte se ett liv utan honom.
Han har alltid funnits. I 11 år har han njutit av livet.
För jag vet att han har haft det så underbart bra.
Och jag vet att det var rätt nu, han va så jävla värd att inte behöva lida.
Och det var så fint. Och fast jag visste varför vi va där, o vad som höll på att hända. Det går ändå på repeat i min hjärna.

Hur han vilar sitt huvud på mitt ben, hur jag smeker honom på huvet o säger gång på gång hur fin o duktig han är. Till slut blir det så stilla, så tyst. Och jag säger till henne "jag tror inte han andas längre" Hon tittar på mig o säger "Nej, det går ganska fort" Då dör en bit av mig. Hjärtat knyter sig och jag har aldrig haft så ont i min kropp. Ögonen svämmar åter igen över och ja böjer mig fram o gömmer ansiktet. Smärtan, smärtan, mitt hjärta, min älskling min bästa vän finns verkligen inte längre! Ena sekunden var han där, och nästa är han borta.

Jag har förlorat min kloka bror. Brorsan som alltid ställde upp, som alltid fanns där. Han va så vis, så klok och smart. Antagligen har han haft ont en tid. Men han har modigt och tappert kämpat på. Han är envis min lilla ängel. Och jag är så evigt tacksam och glad att jag fick ha honom vid min sida så pass länge som jag fick.
Jag kommer aldrig sluta älska honom, och ingen kommer kunna ta hans plats.
Vapsen är Vapsen, och han är i himlen nu, på VIP-avdelningen.

Min Älskade, ÄLSKADE Vapsen.