Hick o hoj.

Har haft hicka i 20 minuter nu. Har fått håll. Hick-håll, e det normalt?
Har hela dagen hittat på undanflykter till att slippa städa, men nu ringde hyresvärden och någon vill komma o titta på lägenheten imorn, så nu har jag visst inget val längre. Kanske lika bra det.

Jag är kär i kärleken.

Hela helgen har varit underbar iaf. Exakt vad jag behövde. Nu lever vi lite till. Lite i taget bara.. Så ska det nog gå bra. Men jag kanske är trött på lite i taget, en dag i taget.

Min magkänsla är inte att underskatta. Jag visste att det var på väg. Jag bara visste det. Men det kanske är mig det är fel på? Det ska ju "komma naturligt" nej men då kanske det inte är rätt då i så fall. För det kommer aldrig vara naturligt för mig.
Jag vill inte, vill inte, VILL INTE. Slöseri med tid, jag vill bara vara hemma.

Ge mig något annat.

Hemma.

Jobbet idag gick strålande, trots personalbrist. Dagen gick fort och det var roligt.

Nu lagar jag mat och dricker vin, lyssnar på soft musik och njuter av att bara vara.

Igår va det några här och kollade på lägenheten. Känns så skumt. För trots att jag vill flytta till våran egna, superfina nu NU NUU! Så blir jag lessen när jag tänker på att någon annan ska bo här. Det här är ändå den enda platsen som känts riktigt hemma sen jag flyttade hemifrån första gången. Jag älskar den här lägenheten. Tänk om jag inte kommer trivas där borta?