Jo då, jag lever. Planet landade på utsatt tid i måndags, men jag däremot har inte landat alls. Jobbet tar all min energi, har jag ens vart iväg? Dom säger att ja e brun så ja kanske. Har flera hundra kort att gå igenom. Men när ska ja orka? Just som de kändes som allt va så lätt o bra bestämde sig mitt älskade ÄLSKADE guldarmband för att dra. Efter snart 4 år av långa arbetsdagar, resor, glädje och sorg gav det upp igår. Jag har letat mig tokig. Till o me gråtit. Jag försöker se det hela i ett större perspektiv, barnen i afrika har ingen mat, jag har tappat ett armband. En värdslig sak kan man ju tycka.. så varför e ja så himla lessen? Gud, om du hör mig - kan ja inte få tillbaka det? Jag lovar att sluta svära då.

I'm heading out

Här sitter jag, fast jag har tusen saker att göra. Borde tvätta iaf två tvättar till, packa och städa. Var fan är kameran?! Nu känns det nästan lite jobbigt.
Och Elvis, ska jag klara mig utan honom i en hel vecka?!

Gick in o kollade vädret, men okej då. 39 grader och sol, det här kommer bli bra!
Nu sticker jag till solen.

Skoskav.

Jag är så trött. Redan. Och jag blir aldrig riktigt pigg.

Jag tog god tid på mig för några dagar sen för att köpa ett par riktigt sköna skor. Vardagliga, fina, bekväma skor som ja kan jobba i. Tjoho va bra det gick. Båda mina fötter är som två stora sår och idag fick jag snällt traska hem från jobbet i neonrosa flipflops.

5 dagar kvar.

Och jo just det, tänkte bara berätta att jag från och med nu kommer vara ännu svårare att förvåna eller impa på. Förra veckan hittade jag en blodig tampong på golvet mitt i butiken. Normalt.

-5 dagar kvar!

Hej.

Resa till Cypern, bokad och betald.
Jag saknar mitt hår.
Imorn ska jag gå hem från jobbet i tid. Kanske.