Jag vill att allt ska vara som det var förr.
Jag förstår inte när det på något sätt blev annorlunda.
Annorlunda.. jag vet ju inte vad det är som är annorlunda, jag bara vet att det är det. Något.. Inte heller vet jag om det är bra eller dåligt. Nej jag vet inte.
Jag vill ju så gärna, jag har det ju i mej. Ibland lixom bara bubblar det upp och vill ut.
Så mycke! Och jag försöker hålla igen det. Så länge det går. Men sen går det inte längre, och jag släpper taget och låter det komma. I vanliga fall, förr, ja då kom det, det lixom bara hoppade ut över tangenterna och bildade det precis som jag tänkte och kände det.
Men nu.. ? jag tycker att jag har försökt släppa det. Men det slutar nästan alltid med att det istället för att bubbla ut som vackra regnbågsfärgade bubblor lixom pressas det ut med ett skumliknande pysande som ur en halvöppnad kolsyrad läsk som åkt i backen.
Och DET gör mig så frustrerad! För det måste uppenbarligen ut! På nåt sätt. Och jag vet inte om jag kanske måste hitta ett nytt sätt, men hur? Vad?
Nej usch, jag måste bota mig, det bara är så.
Jag har ju försökt att byta sätt, att göra det som är normalt.
”idag gjorde jag det, sen träffade jag henne o vi gjorde det, det var kul. Hej då”
Men det är INTE jag. Det är inte det jag har i mig som måste ut. Det är inte det jag vill komma ihåg. Nej, det jag vill minnas är hur det kändes när vi gjorde det, varför vi hade så kul tillsammans, hur ont i magen jag hade efter alla skratt, hur solen värmde och hur det luktade. Det är det som får mig att kunna blunda och drömma mig tillbaka. Det kvittar om jag jobbade 10-19 eller 8-17, det jag bryr mig om är vad jag lärde mig, vilka människor jag träffade och hur nöjd jag kände mig när jag gick hem.
What the fuck om du inte förstår vad jag snackar om, men det är ju faktiskt inte för din skull jag skriver. Att du läser det är bara som en extra bonus, för visst är det kul att se att andra läser. Men jag hade skrivit ändå, även om ingen läste. För som sagt, ja, det måste bara ut.
Det här är en ohållbar situation och jag ska nu göra vad som krävs för att fixa den.
Så, för femtioelfte gången, jag ska laga min bubbelmaskin, var så säker!
