Älskade Vapsen

Min bästa av dom bästa.
Min bästis, min bror, mitt ta mej fan allt.
Nu finns han inte mer.
Och jag kan inte se ett liv utan honom.
Han har alltid funnits. I 11 år har han njutit av livet.
För jag vet att han har haft det så underbart bra.
Och jag vet att det var rätt nu, han va så jävla värd att inte behöva lida.
Och det var så fint. Och fast jag visste varför vi va där, o vad som höll på att hända. Det går ändå på repeat i min hjärna.

Hur han vilar sitt huvud på mitt ben, hur jag smeker honom på huvet o säger gång på gång hur fin o duktig han är. Till slut blir det så stilla, så tyst. Och jag säger till henne "jag tror inte han andas längre" Hon tittar på mig o säger "Nej, det går ganska fort" Då dör en bit av mig. Hjärtat knyter sig och jag har aldrig haft så ont i min kropp. Ögonen svämmar åter igen över och ja böjer mig fram o gömmer ansiktet. Smärtan, smärtan, mitt hjärta, min älskling min bästa vän finns verkligen inte längre! Ena sekunden var han där, och nästa är han borta.

Jag har förlorat min kloka bror. Brorsan som alltid ställde upp, som alltid fanns där. Han va så vis, så klok och smart. Antagligen har han haft ont en tid. Men han har modigt och tappert kämpat på. Han är envis min lilla ängel. Och jag är så evigt tacksam och glad att jag fick ha honom vid min sida så pass länge som jag fick.
Jag kommer aldrig sluta älska honom, och ingen kommer kunna ta hans plats.
Vapsen är Vapsen, och han är i himlen nu, på VIP-avdelningen.

Min Älskade, ÄLSKADE Vapsen.