Sen kommer någon mer nära, som hade en sorts egen relation till honom. Då bara kommer det. På en gång kommer det.
Hela helgen sov jag bara, sov och sov. Hade något slags utbrott i lördags. Och drömmarna blir bara skummare o skummare. Elvis har dött, vi hade en till Elvis, han dog med, Vapsen har dött minst 10 gånger och i natt va det jag. Jag hade någon sorts tumör i huvudet o skulle avlivas imorgon klockan två. Ja va så arg, för jag ville inte det. Jag mådde ju inte ens dåligt. Bortsett från att jag höll på att kräkas upp min egen tunga. Pappa tröstade mig o sa att han kanske hade hittat en duktig kirurg som kunde tänka sig att försöka ta bort den. Det värsta med det hela va inte att jag skulle dö, utan att jag inte hade fått bestämma det själv. Nej, "Sara ska avlivas i morgon klockan två, punkt slut."
Min älskade svarta prins, jag kommer sakna dej i all oändlighet.
Det är som jag läste i den där boken.
-Hjärtat vet, men hjärnan vill inte förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar