upp i halsen

Sommar..Var är sommaren? Var är solen?

Midsommarafton blev under tak.

Regn, regn och lite mer regn.

Det har varit mycket tänkande dom senaste dagarna.

Det är som att hjärnan är full av olika filer. Mappar med fakta, drömmar och information.

Jag vet inte varför, men av någon anledning började jag rota bland en av dom. Och nu är det som det gått för långt och jag inte kan slita mig. Som en bok man bara läst början och slutet på. Som att se första och sista kvarten av en film. Slutet var bra, men nu ångrar jag mig så det bränner i kroppen. Men vad ska man ha ett slut till om man aldrig fick det som var innan?

Är ett slut ett slut även om det inte finns nåt mitt emellan?Varför kunde jag inte låta bli? Vad skulle det vara bra för? Jag har iaf bestämt att slå igen den och lägga tillbaka den där jag tog den. Där ska den sen fåligga ioch vänta tills jag verkligen behöver den. Det enda som skrämmer mig är om det kommer bli svårt att just lägga tillbaka. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur det blir sen, nästa gång jag tar fram den. Att redan veta slutet men inte allt där i mellan.

Jag som trodde att det skulle bli så bra.Eller nej, nu ljuger jag. För då hade jag tänkt det direkt.Men till slut så hoppades jag i alla fall.Men jag hade inte super Esset med mig riktigt och jag pallar bara inte att dra fram det från andra med våld. Finns det inte så finns det inte. Men det tittar ju fram ibland. Och då känner jag alltid hopp. Men så pang, ner som en pannkaka igen. Icke. Är det hundrafemtioelfte gången det händer nu eller? Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. Tss,.... i det här fallet är jag tveksam. Jag kan inte sätta fingret på exakt när jag slutade. När jag gav upp.

Aldrig, Aldrig kommer jag begripa mig på er som bara tar och tar. Som små fågelungar som bara gapar efter mer. Inget tack, ingeting får man. Men om man slutar ge ja då blir det ett jävla liv.

Allting kommer ordna sig till slut.

För visst är det fantastiskt att få vara här?

Matilda med sina "dummaprickar" har fått mig att tänka ännu lite till på livet.

Fantastisk tjej.

Jag drömde om honom för någon natt sen. Han stod bara en meter ifrån mig. Så levande, så verklig. Så sig själv. Varenda liten millimeter av hans ansikte var exakt. Jag hade bara kunnat sträcka ut handen och ta i honom. Jag visste hur läget var, men jag var inte ett dugg rädd. Jag känner ju honom. Han var besviken på någonting, och jag minns jag försökte förklara för honom hur det kändes för oss som var kvar. Jag vaknade, och jag kunde fortfarande höra hans röst i huvet. Se honom som så verklig som alltid innan. Att sakta känna verkligheten sjunka in igen, och att inse att han inte finns mer..

Jag kommer aldrig förstå.

inga ord

Hur kan livet vara så orättvist?

Det finns inte ord.

http://hem.passagen.se/dummapricken

after work (?)

Vilken dag, vilken dag.

Jobbat 8-19 och det känns verkligen. Jag är slut.

Men så duktiga vi har varit. Så mycke vi fått gjort idag har dom på andra sidan

inte ens gjort på hela det här året.

Funderar över det här med mitt hår. Finns det som någon form av bytesrätt hos frissan oxå?

Imorn ska vi flytta hem till Solberga ett par dagar. Mamma, Pappa, Ebba o Gurra ska till öland och vi ska ta hand om vovven. Min lilla vovve =)

Om en vecka är det vi som åker! Jag ser verkligen fram mot det. Ska bli jättekul!

Nu ska jag gödda genom några 100 avsnitt av Sex and the city. Är det sjätte eller sjunde gången jag börjar om från början-början? Det här låter patetsikt, men om det började brinna så skulle det nog vara min box jag skulle rädda först.

"- vad är ett halvsyskon pappa?"

inget av värde

Lättirriterad på jobbet idag.

Bara för att det är rörigt är det inte billigt.

Alla siffror och allt flyttande fram och tillbaka fick mej att vilja sova.

Sova.. Måste lägga mig nu. Börjar åtta imorn och imorse blev jag väckte 07.20 av att någon borrade i min vägg. Kan det aldrig ta slut?

Jag har planterat blommor idag. Fan vad fint det blev.Nisse är borta nu. Det vart för varmt här. Jag saknar honom.

sommar

Underbart att värmen har kommit!! Hoppas den stannar för alltid. Jag har inte klagat en enda gång. Inte ens tyckt att det varit lite jobbigt ens. Jag har sagt det hela tiden, jag är byggd för att leva i sol och värme. Så är det bara.

I tisdags var en himla bra dag. Var ledig och åkte hem till mamma o pappa för att sola och bara ta det lugnt. Låg i solen hela dagen och bara njöt. Svor i mina tankar bara för att poolen inte är igång. Hade den varit igång hade jag badat ett antal gånger kan jag lova. Ebba va iufs ännu surare än mej. Hon är ju besatt av den. Alla tycker ju det är tråkigt, men vad kan man göra? Gubben som skulle kommit o kollat kom aldrig och alla hade väll tappat hoppet. Tanken på en pool-lös sommar gör mig fan tjutfärdig. Men mitt i eftermiddagsfikat rullade det in en okänd bil på gården. Det var han! Pool-mannen!! Tack gud. Han kikade på det o tyckte att det smidigaste skulle vara att göra en ny pool i det gamla hålet. Vad som händer då är att den blir lite mindre. Mamma och jag tittade på varandra och vi va rätt så överens. Vi vill inte ha någon liten plaskdamm här inte.. Men vi får se vad det blir. Som det ser ut nu så kan vi bada i augusti i alla fall. Torka tårarna Sara.
Mitt i den glädjen ringde mobilen och jag fick ännu en nyhet. En ännu bättre faktiskt! Jag blev så glad så ja trodde ja kunde skutta till månen. Tyvärr kan jag inte berätta nåt om den än, men det kommer =)

Är lite trött, blir väckt varje morgon av snubbarna som håller på med fasad-renoveringen på vårat hus. Dom har kommit till våran del nu. Och dom för ett jävla liv. Men visst blir det fint. Hoppas dom piffar upp balkongen rejält. Jag som var så sugen på att fixa blommar till den nu, men nu får jag snällt vänta tills dom är klara. Undrar hur lång tid det tar? En vecka? Två?

En sak är avklarad nu. Och nu när det är gjort så vet jag inte alls vad det var jag tyckte var så jobbigt med det. Lustigt det där. Nu är jag bara glad.

Och jag vet i alla fall vad jag ska göra på Midsommar. Wow, det måste vart hundra år sen sist.
Men iår blir det bra. Jag känner det i magen. Vi ska till Öland. Jag, Dani, Karin och Armin. Om vi bara hittar till huset. Gps =)
Och så kommer ju Malin hem snart! Så underbart! Och Emma är i Linkan igen o kränger glass. Allt är som det ska. Det är bara PDP som saknas. Verkligen synd det där.

Nää,, ja måste städa. Har tänkt göra det hela veckan, man har alltid på nåt sätt hittat nåt annat mycke viktigare att göra.

trött

Till er som funderar på att ta fram inlinesen o köra en sväng men inte riktigt vågar för ni är rädda att ramla. Ni kan vara lugna, jag har nämligen idag gjort årets jävla vurpa. Visserligen landade jag mjukt i gräset. Jag fick mej ett gott skratt. Tyvärr var det väll roligast för Anna och de två okända damerna som såg det hela. Men jag bjuder på den =)

Det här är sorgligt, klockan är 21.47 o jag sitter här å får verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Skulle så gärna sova.. Bara en liten stund? Eller i alla fall vila ögonen?

Vi gick upp sju i morse för att tvätta. Var akut, och 7-10 var den enda tiden som fanns kvar.

Och vad gör man inte för att få ha på sig rena kläder? Någon stans mellan jeansen och handdukarna bestämde vi oss för att åka till Shonken för lite frukost. Jag var riktigt sugen och magen kurrade. Vilken besvikelse det blev. Vi valde verkligen den sämsta av alla sämsta jävla dagar att åka. Allt var ju slut och inget var gott. Jag ville inte ens ha varm choklad. Varför tog jag det?

Hyrde Marie Antoinette igår. (som jag som vanligt glömt att lämna tillbaka) Seg film, men ändå va det något jag gillade. Det var synd om henne. Mest för att hon inte fick ta med sig sin Mops. Jag längtar tills jag får min mops. Jag är kär!

Måndagsklubben idag. Är det redan sommar? Tycker det känns sådär att hänga på låset. Det får bli någon annan gång. Synd att det inte är 20 års gräns.

över förväntan

Torsdagen var en så sjukt bra dag. En sån dag som man inte vill ska ta slut.

Visst började den lite tråkigt. Satt hos frissan i två och en halv timme. Hade verkligen sett fram emot att fixa håret, för det såg förjävligt ut. Redan när hon sa att hon skulle testa att göra det på ett annat sätt fick jag en dålig känsla i magen. Varför ska vi byta sätt när det andra alltid har funkat så himla bra? Dum som jag är sa jag ingenting, hon borde ju veta bäst tycker man ju.

När det var klart verkade allt gått bra o ja skuttade hem nöjd och glad. Men när jag kom hem och speglade mig i min egen spegel och med lite mer kritiska ögon var jag genast nere på jorden igen. Det var inte alls som det skulle. Säkert bara jag i hela världen som ser det, men hallå? Det är ju mitt hår, jag ska gilla det. Jag vart så sur o besviken att jag slängde mig i sängen o drog täcket över huvudet. Det var skönt.

Jag vaknade två timmar senare och låg kvar en stund o funderade över hur jag skulle rädda dagen. Partykänslan satt inte riktigt på plats. Tanken slog mig att jag kanske skulle gå ner till grannen o sola. Men nej. Jag kommer aldrig mer kunna njuta av det. Det är farligt. Har solat jättelite sista tiden, men nu kommer det bli ännu mindre. Jag vill ha riktig sol. Och efter flera år av olika metoder har äntligen mina ben blivit fina! Mamma sa att det mycket möjligt kunde varit stress-relaterat. Kan stämma, men betyder det då att jag varit stressad sen jag var barn?(!) Hur som helst är jag bara glad att kunna gå barbent och vara stolt!

När jag började fundera på vad jag skulle ha på mej kom jag till min förskräcklese på att jag som vanligt inte hade något att ha på mig till kvällen! På med kläderna och ut på stan.. hrm.. "stan". Vera eller Jc.. Hade lite tur och unnade mig även ett läppglans, bara för jag var så ful i håret. Hemma sen igen fick jag för mig att jag skulle locka håret.

Hej-jag-heter-Sara-och-jag-är-tidsoptimist.

Resultatet blev tjusigt. Över all förväntan. Dani kom till slut äntligen hem. Fast vi flyttade fram allt i en timme slutade det ändå med att vi fick springa till tåget i regnet. Men det gjorde ingenting, det var roligt. Karin och Armin var ändå inte där när vi kom så vi började själva. Det var mysigt. Älsklingen o jag satt o drack drinkar. Det gör vi alldeles för sällan! Men det ska vi ändra på nu. Det är aldrig försent för något. Tills slut var alla samlade och vi begav oss mot Platens. Gratis i baren, jag offrade halva mitt liv för lite gratis sprit och efter ytterliga några glas saft och ett x-antal shirri-shots var lyckan total.

En kväll som kan komma att bli svårslagen. Och när jag ändå är igång vill jag passa på att tacka min trogna vän Resorb som alltid hjälper mig dagen efter. Ont i skinnet får jag ändå, så det har inte med vätskebrist att göra.

I går var det jag och Macke som jobbade. Från hjärtat, det var länge sen jag var så bra på jobbet. 1.52 i ppk =) Jag är iaf nöjd. Visserligen gick det riktigt dåligt idag, 1.08 tror jag det blev. Jävla söndag, det är en klaga-byt-och-retur-dag. Jag vet att vi inte kommer vinna, men det funkar och det blir fan så mycke roligare om man försöker.

* ** *Orka medelålders människor som tränger sig in på tåget som en 6-åring i matkön. ORKA egoistiska typer som sätter sin väska på sätet brevid och inte ens fundera på att flytta på den när det är fullt överallt. Orka människor som inte ser en i ögonen. Orka bli förbannad för en världslig sak.* ** *

Ibland blir jag bara så trött på folk.

"Ska vi dra Hej"

ps. Anna, det är fixat nu, jag gjorde det själv. Mycke nöjd.