I survived a day at Ulla's!

Klockan ringde 04.30 i söndags. Men vi va inte uppe förns 05.00. Är det så konstigt?? Jag minnst inte ens när denringde första gången.

Hur som helst kom vi upp och jag lyckades slänga ihop lite gröt fast jag inte ens va vaken.

Av erfarenhet vet vi att det går åt en stadig frukost när man är ute med damerna.

Självklart va dom lite sena, och vi lämnade Mjölby 06.10 tror jag. Jag tog första passet vid ratten, så damerna fick sitta bak. Malin satt brevid mej o det tog en timme (ganska exakt) för henne att vakna till liv. Det var inte en kotte på vägen, så vi susade fram genom ett vackert Sverige i morgonsol. Humören var på topp, och stressfaktorn var ett faktum när första tant-bussen susade förbi. Mormor börjar hetsa i baksätet "Kööör!! Annars kommer tantera före!"

Efter vårat gamla hem Bredaryd nånstans i skogen var det dax att rotera. Och jag började hetsa om fikapaus. "Hur långt är det kvar? Är det inte dax att fika snart? Ligger inte rastplatsen här nån stans?"

Till slut va vi framme! Fika dax, Kerstin bokstavligen ramlar/kastar sig ut ur bilen och hojtar att hon inte ens kan se en toa utan att gå på den.

Mamma går först och det blir kö. Självfallet finns det inget toapapper. Men hurra! Det finns varmvatten som mamma även denna gången blir sjukt imponerad av. Vi har en hushållsrulle i bilen, den får duga!

Till slut var vi äntligen framme! Det är nu hetsen börjar på RIKTIGT. Jag var mest glad att få sträcka ut vissa rumpmuskler efter att ha suttit i mitten i baksätet sista biten. Observera att mormor och Kerstin redan sprungit iväg för att hämta vagn. Ingen tid att spilla. Nu köööööör viii!! Mormor spanar efter tanterna på bussen, hann vi före?
Maffian på väg! Mot ingången. Malin och jag bestämmer oss för att ta en gemensam vagn. Vi "behöver" ju ändå inget. Malin ska ha en hårfön, jag en skål. Det räcker med en vagn konstaterar vi. Det var kö! Sinnes... Ullared är en hel livsstil. Man slutar aldrig att förvånas när man är där. Om det var lite hetsigt innan skulle ni se när dom öppnade dörrarna. Total kaos utbröt. Och Kerstin käftade med väktaren som stof vid dörren. (bara det att dom måste ha en vakt vid dörren är ju helt sjukt!) Vi fick inte komma in, för vi hade visst stått i fel kö. Jaha, vaddå fel kö? Mormor va stressad för alla tanter och lyckades tränga sej förbi ändå. Kerstin va inte sen att hänga på. Malin o ja föll för grupptrycket och gjorde oss väldigt osynliga. Där kom vi ifrån varandra. Allihopa. Tur man har mobil. Vi rinde mamma o bestämde att vi skulle ses vid röda fikan kl.11.00. När klockan vart elva såg våran vagn ut såhär. Och vi som bara skulle ha en skål och en hårfön? Vad hände? Vad gick snett?

Fika och skitsnack om vem som har hittat vad. Smakråd och tips.

Efter fikat var det dax för rond 2. Vi gick loss ordentligt vid heminredningen. Så dant att vi till slut glömt bort vart vi ställt vagnen. Men vi hittade den ju till slut !

Sen va det dax att lösa ut sej och åka hem. Trött och sliten. Alla lite förvånade över att man hittat så mycke man innan inte ens visste att man behövde.. Vi som inte behövde nåt. Jag hittade ingen skål. Men malin fick sin fön.

Vi rullade hemmåt, och jag somnade. Och nu har jag fina nya dukar på mina bord, söta blommiga tekoppar, en blomma utanför dörren, vita gardinstänger, nya kökshanddukar och en massa mer.

Ulla - Vi kommer att komma tillbaka, var så säker.