Jag tänker på honom varje dag-hela tiden. Han ska va me!
Men så hände något. Kom till en bild. Som jag sett innan. Många gånger. Men nu bara knöt det sej. Tårarna bara kom. Det gör så ont!
Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi inbilla mig att man kunde känna såhär för ett djur. Känner mig rent ut sagt fånig. Men han var SÅ MYCKE MER!
När jag klappar och pussar på Elvis tänker jag på honom. Hur det var att klappa och pussa på honom. Hur han luktade, hur han lät när han trivdes. Jag tänker på hur mycke jag måste ta till vara på Elvis och våran tid. Har vi tur lever han i 16 år. Men det går fort. Vapsen fanns hos mej i 12. Det gick FÖR fort. Han FATTAS mig!!!
FATTAS! FATTAS! FATTAS!!!!!!!!!!!!!!!
Man ska vara positiv. Han hade ett FAB life! Och jag är glad att jag har fått uppleva kärleken till ett djur. En bror. Jag vågar säga att han var ett syskon.
Bilden är vacker. Ja, vacker är faktikst det rätta ordet. Den är tagen ca 15 min efter att min älskade tagit sitt sista andetag. Vi fick stanna och säga hejdå. När vi till slut skulle gå blev det så svart på vitt. Att vi bara skulle lämna honom där. Vi gick mot dörren. Min lillasyster Ebba slängde sej på knä och kramade om honom för sista gången. Hårt, länge, storgråtande.
Det här kortet betyder MYCKET.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar