Dessa två brukar gå hand i hand som ni vet.
Men frågan jag alltid ställer mig dagen efter kvällen före,
-Va det värt det?
Svarar man jag på den så är livet nice!
Bakis hit o bakis dit, det är smällar man får ta. Men som sagt, så länge man anser att det va värt det. Och det va det verkligen igår.
Nu i efterhand va det rätt sjukt. Som om allt var bestämt i förväg.
Allt hängde ihop. Hela kvällen var läskig på det sättet.
Började redan innan jag gått hemifrån. Snackde me Björn på msn, han skulle me ut, sa att Arw o Vik kanske skulle komma med. Att vi fick komma dit om vi ville. Nice! Tänkte jag. Skulle kolla med dom andra. Sen tog visst ja o Arw samma tåg, och vi upptäkte att vi hade likadana mobiler (igen). Han gick av i Mantorp, han skulle till Vik. Vi ses kanske ute sen sa vi.
Sen hamnade jag på släktkalas med tårta. (ingick inte i min plan)
Sen på plats hos Emmas Malin va ja beredd på att träffa hennes tre för mig helt okända vänner. Men när jag klampar in hos henne sitter Sofie från shonken där och Carro från Mjölby. What? Kul!
Vi ligger efter, så Emma börjar krossa is för glatta livet. Det gick sådär. Första drinken åt vi med sked. Den gick i. Andra drinken mixade jag. Den var underbar, den slank ner. Den tredje bara försvann. Hade lite "glass-huvudvärk" men det gick över sen. Sen va det dax att börja röra på sig, ska vi dra till nån Sofie känner? Eller ska vi dra till Björn? Då visar det sig att Carro är kompis me hans syster o att han känner Malin, att han vart där på fest innan. 30 min senare står alla i Malins hall, inklusive Arw, Vik, Jon mm.. Konstigt!
Stämningen är nu på topp, Love Lockdown går på repeat (kanske för att jag har dosan), en dansar, någon ramlar av stolen och jag övningsgår i mina skor.
Dax att dra sej, Emma o ja tittar ut och upptäcker till vår förskräckelse att det är nåt som kommer ner från himlen. Det är snö, nej det är ännu värre, det är snöblandat regn. Nice. Inte okej. Har det tagit en timme att locka håret ska ja fan inte gå två kvarter i snöblandat regn. Vi beställer en taxi. Alla tycker vi e dumma i huvudet. Men ändå är det en full taxi som åker. Det kostade 65 kr, han fick 12 kr i dricks "ge det till nån" ropar vi i kör med våra jobbiga pipiga fylle röster.
Vi styr mot Harrys. Jag o Arw har inga kontanter. Vi lämnar moderskeppet o siktar in oss på bankomaten. Den är avstängd! Den brevid oxå. Vi måste gå 70 meter till. Jag får psykbryt på mina skor. Eftersom jag är en tjej med många resurser så har jag ett annat par i handväskan(?) (Min handväska e ungefär som Skalmans skal)Jag byter skor. Nöjd o belåten ska ja visa att jag minsann kan springa i dom, då hör jag en röst
"Men det är ju hon!!" What?! Jag vänder mej om o glor. Där står någon som jag känner igen så sjukt väl, "vem e du?" frågar jag. Gissa säger han. Hahaha! Då åkte hissen upp. Det var Andreas! Andreas som bodde på samma hotell som oss på kreta i somras.
Han bor i Göteborg. Men nu står han framför mig på stora torget i Linköping? WTF??
Så sjukt. När man träffar någon på en resa blir man ju lite insnöad i själva resan. I min värld finns han ju bara på Kreta. Fast jag vet att han bor i Göteborg.
Konstig kontsig kväll. Kanske inte för dej, men du vet nog känslan. När man gång på gång upplever lite sjuka saker. Är det ödet eller är världen verkligen så liten?
Så, för att gör en lång historia ännu längre kan man sammanfatta kvällen såhär.
Underbart att vara med Emma. Saknar henne så!
Har som kramp o kinderna. Jag log väll typ hela kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar