Kom hem fem i fem. oxå prick. Så skönt att bara lägga sig på sängen och ta några djupa andetag.
Varför, varför i hela fridens namn ska jag envisas med att lyssna på den låten? Den gör ju så ont. Den lixom river i mitt hjärta. Och allt spelas upp för mitt inre, om och om igen. Precis som det var.
För någon dag sen, jag kom ihåg hur det var bara dagarna efter. Hur jag gick omkring i någon slags dimma. Tiden gick ju som vanligt, men i mig stod allt still. Och nu är det snart höst. (den har redan börjat, det kändes i morse). Kuslig känsla, men ändå kanske bra. Bra att se att tiden går på som vanligt, som alltid, som ingenting hänt. När ja kom på det, jag blev så arg. Besviken på hela världen, universum, solen, ja hela solsystemet. Hur kan det bara fortsätta som vanligt när det i mig bara står stilla?!
Stopp, snälla stanna och släpp av mig en stund. Jag måste ställa mig vid sidan av och få komma ifatt. Jag säger till när ni kan stanna och släppa på mig igen.
Jag hade roligt i tordags. Så roligt att jag inte ens tänkte på att rödvin inte går bort. Men det har jag fått tänka på desto mer idag. Dom ser ut exakt som innan ja la in dom i tvättmaskinen. Så dumt.. Vad gör man nu då?
Hur kan hon orka tjata om det? =/ Men jag tror jag förklarade en gång för alla, jag var allvarlig, jag kände mig allvarlig iaf. haha.

Before you abuse, criticize and accuse,
- Walk a mile in my shoes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar