Den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig. För det första skulle det ju bli sol, men nej.
Varför blir jag förvånad?
Istället skulle det bli en dag här på Solberga med tvättmaskinen.
Inte det heller blev det.
Det som hände istället var inget kul. Jag är ledsen och orolig.
För det är ju faktiskt min kompis. Men han mådde inte bra, det märkte jag direkt när jag kom.
Sliten tänkte jag, kan hända alla. Men när hans ben bara vek sig och inte ens en liten gnista av hans härliga jag syndes blev jag så rädd. Jag ville bara gråta.
Jag är så glad att vi ringde. Det var jobbigt att säga hejdå, och lämna honom där med alla främlingar. Han såg så ledsen ut. Men som mamma sa i bilen, nu är han iaf i rätt händer.
Och han var så duktig. När hon stack honom i hans lilla ben, när dom röntgade magen.
Allt, det är okej att gnälla, men det skär mit hjärta då.
Han är stark, jag vet det!
Om en timme e vi påväg till öland. Tittade på vädret nyss. Det ser lovande ut. Hoppas man kan få ialla fall en dag på stranden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar