hoppet

Fast att jag tror att jag har klarat mig rätt så bra, så går jag ändå och tänker på det hela tiden.
När hon sa det där. Jag klarar inte av att ta till mig det.
När jag tänker på det är det som att hela jag blir som förlamad.

Det får inte vara så, det måste bli bra snart, MÅSTE.
Det är som att det jag inte pratar om, det finns inte. Syns inte finns inte, hörs inte finns inte.
Man kan inte prata om nåt som inte har hänt.
Låssas man att det inte finns så kanske det försvinner till slut.

Jag kommer aldrig sluta hoppas.

Att allt ska behöva vändas upp o ner för att man ska ta till sig o vara glad för det man har.
Det blåste idag, men det gjorde inget. Till o me regn är okej.
Solen i ögonen, motvind och skoskav, ändå trivdes jag.

Skoskav och bikinisjukan. Det slår aldrig fel. Dom går hand i hand. Har redan köpt tre =)

Fest i lördags. Det var riktigt roligt. Jag skrattade nog en hel del för jag har som träningsverk i skrattmusklerna. Och när jag vaknade i söndags och masade mig iväg till jobbet var jag glad. Lite svag i benen, yr i huvet, men glad.
För första gången på länge så såg jag livet i det där ljuset igen. Jag såg möjligheterna och jag kände att jag i princip skulle kunna klara vad som helst. Lite svårt att säga om det var 100% äkta eller om jag fortfarande va full. Men hur som helst så va den känslan viktig. Den påminde mig om hur det brukade vara, och jag tänker göra allt jag vill göra. För jag vet att jag kan.

Det var en bra dag på jobbet idag med. Det har alltid känts bra, men nu har det blivit ännu snäppet bättre. Det kommer bli annorlunda i sommar, men det ska bara bli roligt.
På torsdag har vi stängt, det är konstigt. Men skönt, vi ska ut på kvällen. Alla, det ska bli riktigt kul! Blir väll platå som alla andra gånger. Men det gör mig inget alls. Hoppas mina byxor är tillbaka då. Jag saknar dom.

Vi va ute o gick idag. Det var så fint ute! Kände mig lite mesig som blev så töntigt glad av lite blommor o ett par hästar. Min hjärna har inte hunnit ifatt verkligheten än.
Hur som helst så orkade jag knappt upp för trappan när jag kom hem. Jag var helt slut. Men på ett bra sätt. Sen har jag bara suttit här i soffan o gjort ingenting. Eller jo, jag har ju fixat till mina naglar lite, så nu känner jag mig lite tjusigare.

P.S. Shiiit, tänk om jag fotat ett ufo? wow i så fall..

Inte ufot här under, utan jag menar på riktigt.

Tack och hej.