mest skit faktiskt

Jo då, jag lever. Planet landade på utsatt tid i måndags, men jag däremot har inte landat alls. Jobbet tar all min energi, har jag ens vart iväg? Dom säger att ja e brun så ja kanske. Har flera hundra kort att gå igenom. Men när ska ja orka? Just som de kändes som allt va så lätt o bra bestämde sig mitt älskade ÄLSKADE guldarmband för att dra. Efter snart 4 år av långa arbetsdagar, resor, glädje och sorg gav det upp igår. Jag har letat mig tokig. Till o me gråtit. Jag försöker se det hela i ett större perspektiv, barnen i afrika har ingen mat, jag har tappat ett armband. En värdslig sak kan man ju tycka.. så varför e ja så himla lessen? Gud, om du hör mig - kan ja inte få tillbaka det? Jag lovar att sluta svära då.