Julen.

Nu kan man väll ändå säga att julen är slut? Vad fort det gick. Som vanligt.
Men jag är nöjd. Det har vart bra. Tyvärr är jag inte frisk än.

Så... Var ska vi nu börja?
Vi börjar där det gick åt skogen. I skogen. (ha ha)
Som sagt, -16 grader men skam den som ger sig. Jag har aldrig frusit så mycket om mina tår, så redan efter ca 10min tog vi bara första bästa. Lite för att få komma därifrån. Morfar hjälpte till att såga o fixa. Sen tog Dani ett stadigt grepp där fram o ja där bak. Så luffsade vi iväg i snön. Just då va de bara Piff o Puff som saknades. Sen gick jag nog inte mer än en meter från elden o glöggen. Men det är mysigt i skogen, man borde vara där lite oftare.

På julaftonsmorgonen vaknade ja pigg och utvilad redan kockan nio. Jag gick upp o åt en köttbullemacka, lyssnade på julmusik och slog in mina sista julklappar.

Jag vet inte om ja berättat om vårat lilla "spel" vi kör, jag, Elin o Anna. Vi har iaf insett att vi alla redan har allt o att det bara blir jobbigt att både komma på vad man ska önska sig o sen att springa o leta efter det. Så vi har nu ett par år satt oss ner nåra veckor innan o skrivit en massa lappar med adjektiv på. Sen får man dra tre lappar per klapp. Lapparna beskriver det man ska köpa.

Så i år skulle ja köpa något tungt, blommigt och kaxigt till Anna. Elin skulle få något turkost, långt och ihåligt.

Omöjligt trodde jag igen, det tror ja alltid. Fast det gick jättebra, med lite fantasi kommer man långt. Det blev en kaktus i en blommig tung vas, och ett turkost bananfodral. Sådär ja.

Bästa julklappen jag fick var självklart min Nikon D5000. Vi kommer bli goda vänner. Mycket goda vänner.

Julafton firades som vanligt först hos mormor och morfar, sen hos farfar. Sen mormor o morfar på juldagen igen.
Två ord kan ju beskriva hela julen egentligen. ÄTA MAT.