Skämt.

Jag kan inte sova som folk längre, inte alls. Jag drömmer så mycke så ja e fan tröttare när jag vaknar på morgonen än innan jag gick o la mig. Varför??
Inatt va det hemskt, jag vaknade och var riktigt rädd. Så som man var när man var liten och ville springa in och kasta sig i mamma o pappas säng. Jag låg och stirrade rakt upp i taket och drog täcket lite högre upp mot hakan, vad tusan hade jag drömt?

När vi satt i bilen på väg hem från Arlanda sov jag som en gris, men ändå ytligt, och varje gång bilen åkte i ett litet gupp eller så var jag övertygad om att jag satt på flyget och att vi skulle störta när som helst.

Om inte det här slutar snart blir jag tokig!

Dagens plan var att städa. Har jag gjort det då? öhm... nej.
Men än är inte dagen slut, och det behövs verkligen dammsugas lite här. Det sjuka är att det var skitfint när vi åkte. Nu har vi vart hemma i tre dagar och det ser ut som FBI vart här och gjort en husransakan..

Mat har jag inte heller lagat. Idag har jag levt på mackor och bananer. Haha.. jag är som ett stort skämt, men det väldigt roligt sådant då.

Blire nåt gjort då?

Hel igen.

Hemma.

Nu sitter man här igen, och allt är som vanligt, som om ingenting har hänt. Enda skillnaden är att jag fryser som fan och att jag är lite mer orange. Jag är glad att va hemma, men jag är otroligt glad att vi åkte.

Hejdå.

Då så, då va det mesta klart.

Nu e det enda problemet att jag är på gränsen till svält.

Elvis ligger inmosad på min stol, lyckligt ovetande om vad som väntar honom om 5 min.

Jag tänkte duscha honom och klippa klorna så han är tjusig nu när han är stora killen och ska va på sitt "dagis" i en hel vecka. Åh det känns inte kul alls. Jag kommer börja gråta när vi lämnar av honom imorn. Fast jag vet att han kommer ha det så bra, kanske lite för bra.

Han älskar att vara där, han kommer inte ens hinna fundera på vart vi tog vägen.

J a g m å s t e s l u t a o r o a m i g s å f ö r b a n n a t ! !

Vi lämnar tryggheten imorn kl 11.00. Kollade på vädret, det ska regna. Men jag är optimist. Håller tummarna för att jag ska få lite av min älskade sol.

Hömm.

______________________________________________________

Eld i baken? Någon?

Tummen ur röven? Någon?

Tidsoptimist? Någon? Jag.

Dagens.

Brådis.

Sötis.

Helt plötsligt var han borta. Puts borta väck.

Gick in i garderoben och hittade honom här.

Det gäller ju att välja sina sovplatser väl.

Expedition Golfboll.

Det spelade aldrig någon roll för mig om det var sommar, höst eller vinter. Det var som att ladda om på nytt. När man satt där vid strandkanten, vågorna som slog in mot stenarna o kanske skvätte upp lite kallt vatten i ansiktet. Varje andetag fyllde på med nytt och bra, släppte ut gammalt och dåligt. Att bara kunna sitta där, eller gå omkring på stenarna och nästan se sig själv på samma plats fast som ett litet barn. Ett litet barn som hade oändligt med fantasi och det bästa av alla ställen att leka på.

Min vackra Vapsen som älskade att bada, han toksprang alltid ner till strandkanten när man varit ute och gått. Jag minns extra mycket den sommaren jag skulle börja sjuan. Pappa hade satt upp en hängmatta vid vattnet, vågorna slog upp under mig när jag låg där. Jag läste nån bok och tittade då och då ut över vattnet och funderade på hur livet skulle bli nu. Eller när Anna och jag bestämde oss för att ge oss ut i vågorna med surfingbrädan och dyka efter golfbollar. Expedition Golfboll. Jag kan lova att det var allt annat än ljummet nere på botten.

När vi tävlade om vem som kunde ha flest körsbärskärnor i munnen på en gång. Kvällspromenader på stranden. Varma kvällar på altanen med overkligt vackra solnedgångar, att sova med dörren öppen och höra vattnet klucka. Klucket. Jag saknar det förbannade klucket.

Jippi.

Vilken jävla natt jag haft. Verkligen.
Jag har gjort allt utan att sova. Bland annat har jag rullat tummar, vänt på täcket, vänt på kudden, gått upp o lagt mig i soffan och tittat på tv, klätt av mig, klätt på mig, klätt av mig igen, vart ute med Elvis och tittat på stjärnorna. Jag tror jag somnade vid 05.30.
Tjoho, se hur bra det går. Varför kan jag inte sova som man ska?

Skulle gått upp halv nio, det gick ju inte. Nu har jag världens sprängningar i skallen oxå.
Det här kommer bli en finfiiiiin dag. Dax för promenad, det kanske får igång det hela.

Svampen

Ligger i soffan och tittar på efterlyst, dricker te och trivs.

Måste erkänna att det vart en bra dag idag. Drog iväg och tränade vid 12, sen hämtade jag upp Linn. Vi satt på nålar hela vägen hem, skulle vi komma fram eller skulle vi få bensinstopp??

Tur som så kom vi hem, men det var inte långt ifrån.

Vi fick nybakad kladdkaka hemma hos mamma o pappa. Snackade lite skit om Anna Anka. Otroligt uderhållande. Sen åkte vi hem och tittade på film och åt pizza och bara pratade. Jag har verkligen saknat henne otroligt mycke!!

090915

usch usch usch... jag sitter bara här och.. Ja vad fan gör jag egentligen? Väntar på nånting. Jag kanske väntar på att nåt ska hända. Sådär bara.

Men det känns dött.

Vad gör man när lägenheten skiner, hunden är rastad, magen mätt, tvätten e tvättad?? Det finns inte så mycke kvar att pyssla med. Jag är trött, men jag får inte sova. Jag måste vända tillbaka dygnet. Såhär kan vi bara inte ha det.

Jag är fortfarande ful. Idag oxå. Det är för jobbigt asså.

Träffade Malin på stan för en fika förut. Det var trevligt. Och nu kan jag boka in mig på gymmet igen. Det kanske ja inte har nämt, men i förrgår va jag avstängd. Det var lite av en värlskatastrof. För det var inte ens sant. Orkade inte ringa o gnälla heller. Men nu testade jag, och nu funkade det. Teknikens under säger jag bara.

Så imorn ska jag diiiiiit dåååååårååååå sååå klaaaart, sen ska jag träffa min älskade Linn.

Ful.

Idag har jag en riktig ful-dag. Vill bara lägga mig i sängen och dra täcker över mig.

Långt och tjööötigt.

Hm. Kommer jag nånsin kunna jobba igen? Jag är alldeles för bekväm här hemma. Jag trodde ändå att jag vid det här laget skulle fått panik. Men inte det minsta. Aldrig förr har jag kännt sån livskvalité som ja gjort sen jag slutade. Hela världen känns som den har blivit vackrare. Jag är så glad och tacksam för det jag har. Jag ser skönheten i det lilla.

Ja det låter otroligt fånigt, men det är bara sanningen.

Jag trodde jag skulle bli galen av att gå hemma. Men jag älskar det. Jag älskar att börja varje dag med Elvis och min prommenad, sen våran frukost. Han sitter alltid på stolen brevid och försöker hålla sig vaken tills jag ätit upp. Vi pratar lite (jag pratar) och funderar ut vad vi ska göra idag. Man skulle kunna tro att det blir enformigt, men ingen dag är den andra lik. Elvis är det finaste jag har. Det är som magi, vi kan prata med varandra. Jag vet alltid vad han vill och vad han tänker. Fråga mig inte hur det går till, men så är det.

Men samtidigt så gillar jag ju att jobba. Men tyvärr så kommer ju inte jobberbjudanden på posten direkt. Självklart saknar jag mitt jobb. Tankarna går ju, gjorde jag rätt? skulle det ha varit annorlunda nu om jag stannat kvar? var det kanske bara en fas som skulle gått över?

En liten del av mig längtar tillbaka till dom där bra dagarna, dom dagarna när man kände att man verkligen hamnat rätt. När jag kom på mig själv att bli förvånad över hur mycket jag brann för det. Så mycket mer än jag trodde.

Sen är det den där andra delen, den större. Som blev så besviken, som haft så mycket frågetecken inom sig, som tassat på tå för att inte råka ta för mycke plats. Den delen brast och det gick bara inte att laga. Jag skyller inte allt på en person, men från mitt håll sett så svek du mig.Jag minns inte hur många gånger jag tänkt att "nu blir det bättre, nu ska vi fixa det här" för tro mig, jag ville inget hellre än att det skulle funka. Vi borde ju varit ett så jävla bra team egentligen. Det borde ha varit så mycke lättare.

Jag ångrar inte mitt val. Jag vet att det här var den enda lösningen. Jag behövde en time out, känna efter hur jag mår och vad jag vill. Hitta Sara i all hets om vem som ska den där tröjjan som bara kom i en xs.

Och det gick bra.

Förra gången jag tog time out gick det ju käpprätt åt helvete. Så jag måste ändå se mig själv i ögonen och vara stolt. Den här gången har jag funnits där hela tiden. För jag var så lätt att hitta. Förra gången tog det veckor. Nu var det klart redan när jag slog skallen i gallret när jag gick hem den sista dagen.

Pluggar.

Hmm... Jag vet fan ingenting om Malta inser ja nu.. Inte mer än att dom e me och ger poäng i melodifestivalen. "It's Måååååltaaaa calling"

Sitter här och försöker läsa på lite. Det är ju helt klart inte ett ställe jag skulle välja själv att åka till. Men det verkar ändå ganska lovande. Det ser ut som man måste ta bussen till stranden, men det ska visst inte ta mer än ca 20min, så det är väll okej. Typ alla hotell har pool på taket och det ska inte regna så mycket i september om man ska tro det man läser. Temperaturen ligger just idag på 28grader. Det låter ju som det kan bli ganska bra det här ändå. Men vi får se.

Packar ner solkräm, bikini och två bra böcker och hoppas på det bästa. Om jag åker dit utan förväntningar, så kan jag ju inte bli så besviken. Är det dåligt väder så får vi väll turista väldigt mycke. hehe.

Husliga Baronessan.

Hemma efter några timmar på stan med Madde. Jag köpte...
Håll i hatten nu. - ingenting. Haha.

Nu är jag huslig igen, lagar mat och tvättar.

Jag har inte smält än att jag ska åka. Hade lixom just kommit till insikt med att jag inte skulle komma iväg nånstans alls iår. Och så poff bara så ska jag åka. Redan om en vecka. Herregud.

Borta.

Nu kommer Madde när som helst. Jag har lagat mat till henne, sjukt duktig jag är.

Tänkte att ja skulle tända några ljus... Men helt plötsligt finns inte en enda tändare i hela lägenheten. Skumt. Det brukar lixom krylla av dom. Och tändstickor, finns sånna fortfarande?

Vad gör man nu då? Jag VILL tända mina ljus. VILL VILL VIIIIIIILL!!!

Sol.

Sådääär jaa.

Nej, ja kunde inte somna igår/inatt. Vilket resulterade i en timmes lång eftermiddagslur. Så hopplöst det är.

Här är ett hörn i min garderob. Jag är nöjd.
Mina kläder har det fint där inne.

trött.

Jag är så hiiimla trött. Somnar vilken sekund som helst. Har kört fullt ös här hemma i lägenheten i två dar nu. Det tar verkligen på krafterna. Men så skönt att äntligen få det gjort. Min garderob e så gott som klar. Skitbra!!! Sängen är bytt och kontoret börjar ta form. Plus att ja vart på gymmet I nästan två timmar me. Så, dax att sova o försöka vända tillbaka dygnet. Var uppe till tre inatt. Inte ok.

Tråååk.

Vill inte.

Every morning...

...I look at you and smile.

somna då, i år tack.

Varför kan jag inte sova??!

Ligger hemma hos mamma o pappa i mitt älskade gamla rum. Ja e svintrött, men min hjärna e uppe i helvarv.
Fy fan... Ligger bara o vrider på mig. Vad gör man? Ska man ligga kvar eller gå upp?

Besviken och bakis.

Jag ska va uppriktig. Jag förstår inte.
"Absolut!!" säger du.
Absolut - IN MY ASS säger jag.

Finns det inget att kämpa för? Är det lixom slut nu?
Det är inte så motiverande att kämpa själv, ja trodde det betydde mer än så.
Jag tyckte du betydde mer än så.

Blir bara så jävla lessen.

Last night.

Kommer sakna dej!

nu kör vi.

Silly Sarah

Nu har mina grabbar övergett mig för jobb och "dagis" kan vi säga. Här sitter jag nu och fånar mig. Hopplöst övergiven och hopplöst förälskad. Hopplöst nöjd ändå oxå. Ikväll blir det Emma och jag som går all in. Just nu är det ingen ordning på nånting, men ut ska vi. Och göra dansgolvet osäkert. Okej, jo jag vet att det kan va svårt att tro att denna slappa varelse ska stå på dansgolvet och skaka rumpa till svetten rinner. Men ge mig bara ett par höga heels och lite smink så... Lite mer glamorös måste jag kunna bli!

Varför är det så svårt att vara seriös? Varför är det fortfarande (15 år senare)så kul att göra sig ful framför spegeln/kameran?Silly Sarah goes all in tonight.

För dej Bull.

förmiddagspromenixen - avklarad

den obligatoriska lunch-huvudvärken - på plats

frukost - i magen

främmande känsla - jag vill laga mat (?)
ikväll - fest

Och du, ja tycker vi ska återinföra våra gamla nicknames.

Baronessan och LillBa. Klingar lite bättre tycker jag.