skönhet

Åter igen,

att det ska behövas ett helvete för att man ska uppskatta det man har.

Livet.

Men jag har iaf blivit bättre på att njuta. På att göra det bästa av det man har.

Den där dagen, det var som om någon drämde till mej i skallen me en stekpanna. Helt plötsligt insåg jag hur sne syn jag haft på mej själv.

Hur dum får man bli?

Jag är ju fantastisk! Något hände där. Det blev annorluna.

And I like it.

Läste i Sofis Mode igår. Någon Ellen, 31 hon spenderade runt 200 000 kronor om året på sitt yttre. Sjukt mycke pengar dock, men de va inte de ja ville ta upp utan det hon sa, hon satte verkligen huvudet på spiken.

Så här stod det:

"...det är värt det, för när jag känner mig nöjd med mitt utseende känner jag mig också lugn och trygg i mej själv. Det är som att skönheten kommer utifrån och går in, för att sedan komma inifrån och stråla ut. Allting blir en helhet och jag vill helt enkelt bara vara den bästa jag kan bli med mina egna förutsättningar."

Fint och klokt det lät tycker jag!